Min syn på chefer kontra ledare är ganska klassisk. En chef
är i mina ögon någon som använder organisationens makt för att bestämma över
medarbetare. En ledare å andra sidan är för mig någon som känner av och
påverkar gruppens riktning och förhållningssätt. Därför bör cheferna dö ut.
Ingen i arbetsgruppen får vara mer kunnig och driven än chefen.
Och råkar så vara fallet kan de anställda få uppleva härskartekniker och vassa
armbågar, någon som pekar med hela handen och som till fullo tror att ett
auktoritärt förhållningssätt är ett vinnande koncept. Ofta är det personer med
låg social kompetens med en stark önskan att bli framgångsrik i positionen som
chef.
Tvärtom agerar ledaren, som alltid tar ansvar när något går
snett i en grupp. Det är en ganska bra indikator på att någon är en bra ledare,
någon som vill att gruppens kompetens ska överskrida den egna. En ledare blir
inte hotad av förändringar eller motgångar, det snarare stärker och utmanar
ledarens förmåga. Det är sällan de som hämningslöst söker framgång som blir
ledare, det som karaktäriserar en ledare är snarare viljan att hjälpa andra och
att helt egoistiskt glädjas av andras framgång.