Död åt chefen

Min syn på chefer kontra ledare är ganska klassisk. En chef är i mina ögon någon som använder organisationens makt för att bestämma över medarbetare. En ledare å andra sidan är för mig någon som känner av och påverkar gruppens riktning och förhållningssätt. Därför bör cheferna dö ut.

Ingen i arbetsgruppen får vara mer kunnig och driven än chefen. Och råkar så vara fallet kan de anställda få uppleva härskartekniker och vassa armbågar, någon som pekar med hela handen och som till fullo tror att ett auktoritärt förhållningssätt är ett vinnande koncept. Ofta är det personer med låg social kompetens med en stark önskan att bli framgångsrik i positionen som chef.

Tvärtom agerar ledaren, som alltid tar ansvar när något går snett i en grupp. Det är en ganska bra indikator på att någon är en bra ledare, någon som vill att gruppens kompetens ska överskrida den egna. En ledare blir inte hotad av förändringar eller motgångar, det snarare stärker och utmanar ledarens förmåga. Det är sällan de som hämningslöst söker framgång som blir ledare, det som karaktäriserar en ledare är snarare viljan att hjälpa andra och att helt egoistiskt glädjas av andras framgång.